Asbest, bly, arsenik och PCB 💀
Listan över gifter i äldre hus kan låta som ett ganska bra argument för att köpa nybyggt istället. Men riktigt så enkelt är det inte. Många av de riktigt problematiska ämnen som använts i äldre byggnader är idag identifierade, välkända och förbjudna eller hårt reglerade. Det finns kunskap om var de kan finnas, när de innebär en risk och hur de ska hanteras. Ofta är det klokaste faktiskt att låta materialet vara ifred.
Det finns alltså ingen anledning att vara rädd för gamla hus. Däremot finns det all anledning att vara försiktig när de renoveras. Asbest är ett tydligt exempel: så länge materialet är helt och fibrerna är bundna innebär det inte samma risk som när man börjar såga, slipa, borra eller riva.
Mer svårbedömt är allt det som ännu inte är känt om materialen som byggs in i hus idag. Moderna byggprodukter kan bestå av många olika ämnen, samtidigt som människor inte exponeras för ett ämne i taget utan för blandningar från färg, plast, lim, fogmassor, golv, möbler, rengöringsmedel och resten av omgivningen.
Olika kemikalier kan dessutom samverka genom den så kallade cocktaileffekten och kunskapen om alla tänkbara kombinationer är fortfarande begränsad. Den här listan är alltså inte tänkt att göra någon rädd för sitt gamla hus, utan att göra det lite lättare att veta när det är klokt att stanna upp och kolla läget, innan man börjar riva eller slipa,

1. Asbest
Finns bland annat i: Eternit, rörisolering, ventilationskanaler, äldre golvmattor och mattlim, kakelfix, fog, skivmaterial och brandskydd. Asbest användes under stora delar av 1900-talet och kan finnas på betydligt fler ställen än den klassiska eternitfasaden.
Så känner du igen det: Ofta gör du inte det. Asbesthaltiga produkter kan se ut som helt vanliga byggmaterial och det går inte att avgöra säkert med ögat. Materialets ålder kan däremot ge anledning till misstanke.
Därför är det farligt: När materialet bryts, sågas, slipas eller rivs kan mikroskopiska asbestfibrer frigöras. De kan andas in och orsaka allvarliga lungsjukdomar.
Gör så här: Misstänker du asbest – sluta riva och låt analysera materialet. Börja inte riva ”lite försiktigt” för att se efter. Det är just när materialet bearbetas som fibrerna kan frigöras. En enkel googling bort finns ett flertal företag dit du kan skicka in material för provtagning.
2. Bly
Finns bland annat i: Äldre färg, framför allt som det vita pigmentet blyvitt och den orange-röda blymönjan som användes som rostskydd på järn och stål. Bly kan också förekomma i äldre keramiska glasyrer och dekorer på porslin och lergods, blykristall, äldre tennföremål och andra metalllegeringar, lödningar, blyinfattade fönster, äldre vattenledningar samt blyplåt och andra byggnadsdetaljer.
Så känner du igen det: Blymönja har en ganska karakteristisk orange till rödorange kulör. Blyvitt är betydligt svårare – ett gammalt vitt eller ljust färgskikt går inte att identifiera som blyhaltigt genom att bara titta på det. Detsamma gäller glasyrer, dekorer och många metallföremål. Att något är gammalt betyder inte automatiskt att det innehåller bly. Vill du veta säkert krävs provtagning eller analys.
Därför är det farligt: Bly är giftigt och kan bland annat skada nervsystemet, och det lagras i kroppen. Vid renovering är framför allt damm och små partiklar från blyhaltig färg en risk. Bly från exempelvis äldre glaserade kärl kan också vara ett problem om det lakas ut i mat eller dryck.
Gör så här: Slipa inte gamla färgskikt torrt om de kan innehålla bly och undvik andra arbetsmetoder som sprider damm och färgrester. Behöver du veta om ett material innehåller bly bör det analyseras. Fundera också på om materialet verkligen behöver tas bort. Ett stabilt gammalt färgskikt kan i många fall få sitta kvar och målas över i stället för att slipas eller skrapas bort. Var försiktig med äldre glaserade kärl och dekorerat porslin som du inte känner till innehållet i, särskilt om de används till mat och dryck.
3. Arsenik
Finns bland annat i: Äldre färg och tapeter, framför allt i vissa intensivt gröna pigment från 1800-talet. Arsenik har också använts vid träimpregnering. Försäljning av arsenikhaltig färg förbjöds i Sverige 1876.
Så känner du igen det: En kraftigt grön gammal tapet eller färg kan väcka misstanke, men kulören är inget bevis. Alla historiska gröna pigment innehåller inte arsenik. På äldre tapeter kan märkningar som ”arsenikfri” eller ”giftfri” däremot vara en ledtråd till den tidens arsenikproblem.
Därför är det farligt: Arsenik är giftigt och cancerframkallande.
Gör så här: Hantera misstänkta historiska tapeter och färgskikt varsamt och undvik onödig dammbildning. Ska materialet bearbetas och det finns anledning att misstänka arsenik kan det analyseras först.
4. PCB
Vad är det? PCB, polyklorerade bifenyler, är egentligen inte ett enda ämne utan en grupp på över 200 olika kemiska föreningar. De började användas industriellt under 1900-talet eftersom de hade egenskaper som då var väldigt attraktiva: de var stabila, tålde värme, brann inte lätt och fungerade bra som bland annat mjukgörare och isolerande vätskor. Problemet är att samma stabilitet gör att PCB bryts ner extremt långsamt när det väl hamnat i naturen.
Finns bland annat i: I hus framför allt i elastiska fogmassor från 1950-, 60- och början av 70-talet, men också i vissa golvmassor, isolerrutor och äldre elektrisk utrustning som kondensatorer och transformatorer. PCB har även förekommit i färg och plast. I Sverige förbjöds ny användning av PCB 1978, men ämnet finns fortfarande kvar i äldre byggnader och utrustning.
Så känner du igen det: Det går inte att säkert se om en fogmassa eller annan byggprodukt innehåller PCB. Däremot är åldern en viktig ledtråd. Naturvårdsverkets regler om PCB-inventering utgår från byggnader som uppfördes eller byggdes om 1956–1973. Misstänkt material behöver analyseras för att man ska veta säkert.
Därför är det farligt: PCB är både giftigt och extremt långlivat. Det kan läcka från gamla byggmaterial, spridas till mark och miljö och lagras i fettvävnaden hos människor och djur. Eftersom ämnet ansamlas genom näringskedjan kan halterna bli särskilt höga hos djur högt upp i den. PCB kan bland annat påverka hjärnans och nervsystemets utveckling och misstänks även påverka immunförsvaret, fortplantningen och hormonsystemet samt kunna orsaka cancer. Foster och spädbarn är särskilt känsliga.
Gör så här: Börja inte skära, slipa eller riva misstänkt PCB-haltig fog- eller golvmassa innan du vet vad den innehåller. Vid bearbetning kan PCB spridas med både material och damm. PCB-haltigt byggmaterial ska tas om hand separat och vid halter över vissa gränser klassas det som farligt avfall. Om huset eller den aktuella renoveringen är från PCB-perioden och materialet verkar misstänkt är provtagning därför en bra första åtgärd.
5. Pentaklorfenol och gamla träskyddsmedel
Finns bland annat i: Äldre behandlat virke, exempelvis reglar, takstolar och syllar. Pentaklorfenol användes under 1900-talet och förbjöds i Sverige 1978.
Så känner du igen det: Behandlat trä kan ibland ha en tydlig kemisk eller unken lukt. Lukten kan signalera att något bör undersökas, men berättar inte vilket ämne det handlar om.
Därför är det farligt: Äldre träskyddsmedel kan innehålla mycket problematiska och svårnedbrytbara ämnen. Vissa gamla behandlingar kan dessutom orsaka luktproblem i huset långt senare.
Gör så här: Undvik att såga och slipa misstänkt behandlat virke innan du vet vad det är. Elda det inte. Vid problem med exempelvis behandlade syllar kan provtagning och professionell bedömning behövas.
6. Kreosot
Finns bland annat i: Impregnerade stolpar, järnvägssliprar och annat kraftigt träskyddat virke. Sådant material har ibland återanvänts i och omkring hus.
Så känner du igen det: Virket är ofta mörkt och har en påtaglig tjärliknande lukt.
Därför är det farligt: Kreosot innehåller flera hälso- och miljöskadliga ämnen och ska inte behandlas som vanligt virke.
Gör så här: Återanvänd inte gamla sliprar och annat misstänkt kreosotbehandlat virke okritiskt nära bostaden, i odlingsbäddar eller på platser där människor ofta kommer i kontakt med det. Elda det inte i vedspisen.
7. Radon och blåbetong
Finns bland annat i: Radon kan komma från marken, vattnet eller byggmaterial. En välkänd källa är alunskifferbaserad lättbetong, så kallad blåbetong, som tillverkades från 1929 till slutet av 1970-talet.
Så känner du igen det: Radon varken syns eller luktar. Det enda sättet att veta hur hög radonhalten är i huset är att mäta.
Därför är det farligt: Långvarig exponering för förhöjda radonhalter ökar risken för lungcancer.
Gör så här: Mät istället för att gissa. Om värdena är förhöjda behöver man därefter ta reda på om radonet kommer från marken, byggnadsmaterialet eller vattnet för att kunna välja rätt åtgärd.
8. Ftalater och äldre PVC
Finns bland annat i: Plastprodukter, inte minst äldre PVC-golv. För att göra PVC mjuk har olika mjukgörare använts, däribland ftalater.
Så känner du igen det: En äldre plastmatta kan vara en ledtråd, men det går inte att se vilka mjukgörare en plastprodukt innehåller.
Därför är det farligt: Vissa ftalater har hormonstörande och reproduktionsstörande egenskaper och har därför begränsats eller förbjudits.
Gör så här: Var uppmärksam på äldre plastmaterial vid renovering och undersök dem om det finns anledning till misstanke. När nytt ska väljas kan det också vara värt att fråga vad produkten faktiskt består av – inte bara vad den heter.
9. Formaldehyd
Finns bland annat i: Limmade träprodukter och kan avges från exempelvis spånskivor, andra skivmaterial, lim och viss inredning. Inomhusluften kan samtidigt innehålla ämnen från många olika källor, bland annat färg, lack, fogmassor, plastgolv och möbler.
Så känner du igen det: Höga halter kan ge en stickande lukt och irritation, men luktsinnet är ingen tillförlitlig mätmetod.
Därför är det farligt: Formaldehyd kan irritera ögon och luftvägar, orsaka allergiska besvär och är cancerframkallande.
Gör så här: Vid nyrenovering kan exponeringen minskas genom att välja produkter med låga emissioner och fundera över hur mycket limmade och kemiskt sammansatta material som faktiskt behövs.
10. Biocider och konserveringsmedel
Finns bland annat i: Färg, lim, fogmassor och andra kemiska byggprodukter. Biocider är ämnen som används för att motverka eller kontrollera exempelvis bakterier, mögel, svamp och alger. I färg kan de bland annat användas som konserveringsmedel för att hindra mikroorganismer från att växa i produkten, eller för att skydda den målade ytan. Även produkter som marknadsförs som traditionella eller naturliga kan innehålla sådana ämnen.
Så känner du igen det: Ofta går det inte att se på produkten. En färg kan se ut och fungera ungefär som en annan men ha en helt annan sammansättning. Läs därför märkningen och produktinformationen. Säkerhetsdatabladet kan ge ytterligare information, men redovisar inte nödvändigtvis varje ingrediens i produkten.
Därför är det farligt: Biocider är en stor grupp ämnen och riskerna varierar. Vissa kan orsaka allergiska reaktioner eller hudbesvär, medan andra framför allt är problematiska för miljön och vattenlevande organismer. Att en produkt innehåller en biocid betyder alltså inte automatiskt att den är farlig att använda, men det finns anledning att veta vad produkten innehåller och följa anvisningarna.
Gör så här: Välj en produkt som är avsedd för platsen där den ska användas och följ tillverkarens anvisningar. Läs märkning, produktinformation och säkerhetsdatablad och fråga tillverkaren om innehållet eller användningsområdet är oklart. Var särskilt uppmärksam på produkter som ska användas inomhus. Och titta på vad produkten faktiskt innehåller och är avsedd för, snarare än att utgå från ord som ”grön”, ”naturlig” eller ”miljövänlig”.
Läs mer

Linoljesåpa är ett utmärkt rengöringsmedel för många golv och andra ytor, men det passar inte överallt. Det är framför allt golvets ytbehandling och material som avgör.

Det är lätt att dra slutsatsen att fönstren är slut och behöver bytas, särskilt när man samtidigt matas med budskap om underhållsfria alternativ, bättre energivärden och nya fönster som ska lösa al...
















